Att vistas i fjällen är en vacker upplevelse och kan kännas som en oändlig vildmark. Något vi måste komma ihåg är att vi aldrig är ensamma när vi rör oss i naturen, utan en betesmark och en arbetsplats för renskötande samer.
För oss som bor, lever och verkar här är det en självklarhet att vi visar hänsyn till djur, natur och andra som vistas här.
Destination Kittelfjäll ligger i övre Vojmådalen och här verkar Vilhelmina norra sameby som består av flera rennäringsföretag som har sina åretruntmarker, det vill säga mark där renskötsel får bedrivas året om inom Vilhelmina kommun medan vinterbetesmarker omfattar Åsele, Bjurholm, Nordmaling och Örnsköldsviks kommuner.
Vilhelmina norra sameby ingår i föreningen Destination Kittelfjäll ekonomisk förening (DKEF) där vi tillsammans arbetar för en hållbar utveckling av destinationen. DKEF är ett nätverk för företag inom besöksnäringen i Övre Vojmådalen och agerar som en samverkansplattform för besöknäringsföretagen, övriga näringslivet samt organisationer & föreningar för hållbar utveckling. Vår gemensamma vision är att: Övre Vojmådalen ska vara en levande fjällbygd, hållbar som resmål & som plats att bo, leva och verka på.
Läs mer om vår samverkan
Norra sidan Vojmån/Vardofjäll: Ante Baer 070 813 69 43
Södra sidan Vojmån/Marsfjällen: Erik Omma Poggats 073 093 20 56, Mattias Fjellström 0722004793
Ordförande Vilhelmina Norra Sameby: Jonas Stinnerbom 070-662 96 57
Det är under våren, under april/maj som renskötselåret börjar. Det är då kalvarna föds och det är den tid då renarna och renhjorden är som mest sårbar. Renarna har genomgått en lång vinter och vajorna har sparat en stor del av sin energi för att kunna ta hand om de nyfödda kalvarna. Före kalvningen stöts fjolårskalvar och sarvar (hanrenar) bort från flocken. Renkalvarna föds i samma område år efter år. Vajorna väljer sydsluttningar med fläckar av barmark där vårens första växter spirar. Betet består av det renarna kan komma åt av lavar, gräs, örter och löv. Det är en känslig tid de små nyfödda kalvarna är väldigt känsliga och sårbara och vajan kan stöta bort sin kalv om hon blir störd.
Människor i naturen kan ibland röra sig väldigt tyst och kanske inte direkt märks. När renar känner sig hotade finns då en risk att de flyr och lämnar sina nyfödda kalvar. Kalvarna är då fortfarande för små för att hinna med och kan överges av de vuxna renarna vid flykt. Vuxna renar kan röra sig flera mil i sin flykt och ta sig över strömmande vatten som kalvar inte klarar av att passera.
Tänk på:
I juni är kalvningen över. Vajor och kalvar söker sig till björkskogar, myrar och bäckdrag där grönskan kommer tidigt. Här kan de få ännu beta i lugn och ro, fria från mygg och insekter. Under vårsommaren är de nyfödda kalvarna känsliga, så man bör vara restriktiv med att färdas på fjället i områden med ren under de första veckorna i juni.
För renskötarna är det återhämtningens tid, då man kan passa på att laga stängsel och stugor. Nu är också fjällfisket som bäst.
Sommarens värme kommer drar renarna högre upp på fjället för att få svalka och komma undan insekter. När renarna skall samlas till renmärkning i juni kan de vara spridda över stora områden. Renskötarna tar då hjälp av både helikopter och motorcykel, men går också till fots. I rengärdet följer kalven vajan och det är därför lätt att se vem som äger kalven. Kalvarna fångas och märks med vajans märke. Varje ägare har unikt och registrerat renmärke. Sommaren är en intensiv och hektisk tid för renskötarna som många gånger arbetar dygnet runt. Renmärkningen görs mest nattetid då det är svalare.
Från slutet av juli sprider sig flocken. Renarna vandrar åter ner till björkskogar och myrar. Nu måste de bygga upp muskler och fettlager inför den långa vintern. Det finns ännu gott om mat i form av löv, gräs och örter så renarna kan välja det som har bäst näringsinnehåll. Svampar är rika på protein och fosfor och äts därför med stor förtjusning.I senare delen av augusti, före renarnas brunstperiod, börjar man samla in sarvar (hanrenar) för slakt. Nu är de stora och feta efter sommarens bete.
Tänk på:
I september börjar en mer intensiv period. Innan brunsten samlas renarna ihop för sarvlakten, då en viktig del av slaktuttaget under året tas. Efter sarvslakten får renarna ro för brunst som varar under två till tre veckor, och under den tiden får renarna sköta sig själva. Renskötarna och lokalbor, passar på att fylla förråden med annat som naturen ger. Älgjakten är en viktig tid.
Tänk på:
Under senare delen av hösten mellan oktober och december, när snön kommit för att stanna, börjar en intensiv period. Renarna söker sig till platser där det kan finnas lite grönska kvar, men när snön blir djup tvingas de mest att äta lav. Renskötarna samlar ihop renarna och skiljer ut dem i grupper som skall flyttas till vinterbeteslandet. Det är också dags för slakt, framför allt av kalvar
Renarna flyttas till vinterbetesland i nedre delen av inlandet, ibland ända ner mot kusten. Man flyttar dit betet tillåter och vid nyår ska som regel alla renarna ha flyttats ner till sina vinterbeten.
Tänk på:
Under vintern befinner sig renarna på sina vinterbetesland där betar renarna lavar och bärris i skogslandet.Under år med goda betesförhållanden är det en bra tid för både renar och renskötare, men under år med sämre förhållanden så sprider renarna ut sig över större områden vilket medför betydligt mer jobb för renskötarna.
Betesmarkerna kan vara sönderstyckade av kalhyggen, vägar och annat. Eftersom snötillgången styr tillgången på mat behöver renskötarna flytta renarna mellan olika betesmarker. Renarna söker sig gärna till kallkällor, som det finns gott om i Gränslandet. Där tränger grundvatten fram och smälter snön. Brist på hänglavar kan göra att näringsbristen för renarna bli akut om under de tider markbetet blir oåtkomligt. I sådana situationer måste renarna stödutfodras. Renskötaren kan också behöva kantbevaka hjorden, det vill säga åka ett varv runt och titta vilka spår som går in och ut. På så vis går det att se om några renar vandrat iväg eller om rovdjur har rört sig in mot hjorden.
Under vintern är det vanligt att renar färdas på vägar eller på skoterspår. Det är helt enkelt lättare för dem att färdas där. Även salt på vägar kan locka ut renar.
Tänk på:
Under mars och april börjar ljuset och värmen återvända. Nu är det dags att åter flytta renarna från vinterbetesområdena upp till fjället. Vajorna (renkorna) drar villigt iväg till sina gamla kalvningsplatser
Födan består mest av lavar, särskilt trädens hänglavar eftersom marken ännu täcks av vårvinterns skare. Betesförhållandena avgör när flytten ska ske men som regel försöker man vara kvar i vinterbetesområdena till i slutet av april, men vissa år kan förhållandena vara sådana att man måste påbörja flytten redan runt månadsskiftet mars-april. När renarna flyttats upp till fjället är det viktigt att de får lugn och ro, då betesförhållandena kan vara sämre.
Detta material har producerats med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling
Läs mer